User:Saftgurka/sandbox55: Difference between revisions – Wikipedia

 

Line 89: Line 89:

===Studier===

===Studier===

[[File:Konradsberg_lärarhögskolan_Stockholm_01_2005-11-06.JPG|thumb|Lärarhögskolan i Stockholm]]

[[File:Konradsberg_lärarhögskolan_Stockholm_01_2005-11-06.JPG|thumb|Lärarhögskolan i Stockholm]]

Efter faderns död 1995 tycktes Sovdats liv ta en vändning till det bättre. Han började studera socialantropologi vid universitetet och uppfattades av studiekamrater som ambitiös, intelligent och aktiv i gruppdiskussioner. På kort tid hade han gått från umgänge i knarkmiljöer till universitetskorridorerna, något som gjorde familjen stolt. Som förortsbarn med invandrarbakgrund var han på väg att etablera sig i den akademiska världen.<ref name=”Harne & Sigfridsson (25 July 1998), p. 2″/>

Efter faderns död 1995 tycktes Sovdats liv ta en vändning till det bättre. Han började studera socialantropologi vid universitetet och uppfattades av studiekamrater som ambitiös, intelligent och aktiv i gruppdiskussioner. På kort tid hade han gått från umgänge i knarkmiljöer till universitetskorridorerna, något som gjorde familjen stolt. Som förortsbarn med invandrarbakgrund var han på väg att etablera sig i den akademiska världen.<ref name=”Harne & Sigfridsson (25 July 1998), p. 2″/>

Line 102: Line 102:

===First murder===

===First murder===

”’Henry Karlsson”’ (74) mördades den 18 juli 1996<ref name=”Porne (1996-11-20), p. 20″>{{cite news |url=https://www.svd.se/arkiv/1996-11-20/SVNY/20 |newspaper=[[Svenska Dagbladet]] |title=Tonåring misstänkt för brutalt mord på pensionär |trans-title=Teenager suspected of brutal murder of pensioner |page=20 |first=Lars |last=Porne |date=1996-11-20 |access-date=12 January 2026 |language=sv |url-access=subscription}}</ref> i sitt hem på Byälvsvägen 169 i Bagarmossen. Han påträffades död av de sociala myndigheterna<ref name=”SvD (1996-08-03), p. 10″>{{cite news |url=https://www.svd.se/arkiv/1996-08-03/SVNY/10 |newspaper=[[Svenska Dagbladet]] |title=Två anhållna för mord |trans-title=Two arrested for murder |page=10 |location=Bagarmossen |date=1996-08-03 |access-date=12 January 2026 |language=sv |url-access=subscription}}</ref> på morgonen den 26 juli 1996 och bedömdes ha legat avliden under en längre tid, troligen flera veckor.<ref name=”SvD (1996-07-27), p. 12″>{{cite news |url=https://www.svd.se/arkiv/1996-07-27/SVNY/12 |newspaper=[[Svenska Dagbladet]] |title=Man funnen mördad i Farsta |trans-title=Man found murdered in Farsta |page=12 |location=Farsta |date=1996-07-27 |access-date=12 January 2026 |language=sv |url-access=subscription}}</ref><ref name=”SvD (1996-07-28), p. 12″>{{cite news |url=https://www.svd.se/arkiv/1996-07-28/SVNY/16 |newspaper=[[Svenska Dagbladet]] |title=Polisen saknar vittne till mord |trans-title=Police missing witness to murder |page=12 |location=Bagarmossen |date=1996-07-28 |access-date=12 January 2026 |language=sv |url-access=subscription}}</ref> Till en början rapporterade polisen att Karlsson hade bragts om livet genom knivskärning, och inledningsvis misstänktes rånmord.<ref name=”SvD (1996-07-27), p. 12″/> Senare utredning visade att mordet begåtts med flera olika tillhyggen. Han hade misshandlats med knytnävarna, blivit strypt med en livrem och därefter en fiskkniv och en kvast. När Karlsson var död slog mördaren in en skruvmejsel i hans hjärta med en hammare.<ref name=”Johansson (2004-01-17)”>{{cite news |url=https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gPEBdL/han-mordade-med-kniv-klubba-mejsel-hammare-och-kofot |newspaper=[[Aftonbladet]] |title=Han mördade med kniv, klubba, mejsel hammare och kofot |trans-title=He murdered with a knife, mallet, chisel, hammer and crowbar |first=Anders |last=Johansson |date=2004-01-17 |access-date=9 January 2026 |language=sv}}</ref>

”’Henry Karlsson”’ (74) mördades den 18 juli 1996<ref name=”Porne (1996-11-20), p. 20″>{{cite news |url=https://www.svd.se/arkiv/1996-11-20/SVNY/20 |newspaper=[[Svenska Dagbladet]] |title=Tonåring misstänkt för brutalt mord på pensionär |trans-title=Teenager suspected of brutal murder of pensioner |page=20 |first=Lars |last=Porne |date=1996-11-20 |access-date=12 January 2026 |language=sv |url-access=subscription}}</ref> i sitt hem på Byälvsvägen 169 i Bagarmossen. Han påträffades död av de sociala myndigheterna<ref name=”SvD (1996-08-03), p. 10″>{{cite news |url=https://www.svd.se/arkiv/1996-08-03/SVNY/10 |newspaper=[[Svenska Dagbladet]] |title=Två anhållna för mord |trans-title=Two arrested for murder |page=10 |location=Bagarmossen |date=1996-08-03 |access-date=12 January 2026 |language=sv |url-access=subscription}}</ref> på morgonen den 26 juli 1996 och bedömdes ha legat avliden under en längre tid, troligen flera veckor.<ref name=”SvD (1996-07-27), p. 12″>{{cite news |url=https://www.svd.se/arkiv/1996-07-27/SVNY/12 |newspaper=[[Svenska Dagbladet]] |title=Man funnen mördad i Farsta |trans-title=Man found murdered in Farsta |page=12 |location=Farsta |date=1996-07-27 |access-date=12 January 2026 |language=sv |url-access=subscription}}</ref><ref name=”SvD (1996-07-28), p. 12″>{{cite news |url=https://www.svd.se/arkiv/1996-07-28/SVNY/16 |newspaper=[[Svenska Dagbladet]] |title=Polisen saknar vittne till mord |trans-title=Police missing witness to murder |page=12 |location=Bagarmossen |date=1996-07-28 |access-date=12 January 2026 |language=sv |url-access=subscription}}</ref> Till en början rapporterade polisen att Karlsson hade bragts om livet genom knivskärning, och inledningsvis misstänktes rånmord.<ref name=”SvD (1996-07-27), p. 12″/> Senare utredning visade att mordet begåtts med flera olika tillhyggen. Han hade misshandlats med knytnävarna, blivit strypt med en livrem och därefter en fiskkniv och en kvast. När Karlsson var död slog mördaren in en skruvmejsel i hans hjärta med en hammare.<ref name=”Johansson (2004-01-17)”>{{cite news |url=https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gPEBdL/han-mordade-med-kniv-klubba-mejsel-hammare-och-kofot |newspaper=[[Aftonbladet]] |title=Han mördade med kniv, klubba, mejsel hammare och kofot |trans-title=He murdered with a knife, mallet, chisel, hammer and crowbar |first=Anders |last=Johansson |date=2004-01-17 |access-date=9 January 2026 |language=sv}}</ref>

===Initial investigation===

===Initial investigation===

Line 165: Line 165:

===Koppling till tidigare mord===

===Koppling till tidigare mord===

En av poliserna som grep Sovdat på natten i hans hem, hade även utrett mordet på Karlsson. Den kommissarien hade varit runt i Europa och letat efter ett par speciella fotavtryck från ett par sandaler. Poliskommissarien hade lånats in från ett annat distrikt på grund av personalbrist. När de under tumultet i lägenheten bar ut Sovdat hade han sparkat omkull en skohylla och då såg kommissarien sandalerna och kände igen dem direkt. Sedan kunde rättslabbet binda honom vid mordet.<ref name=”KMR (2006), pp. 30–31″>{{cite journal |url=http://wse92846.web13.talkactive.net/kmrdocs/manskliga_rattigheter/mr1.2006.pdf |archive-url=https://web.archive.org/web/20060916224050/http://wse92846.web13.talkactive.net/kmrdocs/manskliga_rattigheter/mr1.2006.pdf |journal=Mänskliga rättigheter: tidningen |publisher=Kommittén för mänskliga rättigheter (KMR) |title=Rättspsykiatern släpper ut en av Sveriges farligaste mördare |trans-title=Forensic psychiatrist releases one of Sweden’s most dangerous murderers |location=Stockholm |id={{LIBRIS|4108660}} |pages=30–31 |number=1 |date=2006 |archive-date=16 September 2006 |access-date=9 January 2026 |language=sv}}</ref> Den 9 juli 1998 erkände Sovdat mordet på Karlsson i förhör med polisen. Han berättade då i detalj hur det gick till. Polisen gjorde tidigt kopplingar till mordet på Karlsson. I lägenheten hittades ett skoavtryck. När Sovdat greps fann man ett par sandaler hemma hos honom som en kriminalinspektör omedelbart kände igen mönstret på. På skorna fanns även blodrester från Karlsson. Polisen misstänkte att Sovdat utfört flera andra grova våldsbrott.<ref name=”SvD (1998-07-17), p. 9″>{{cite news |url=https://www.svd.se/arkiv/1998-07-17/SVNY/9 |newspaper=[[Svenska Dagbladet]] |title=23-åringen erkänner tredje mord |trans-title=23-year-old confesses to third murder |page=9 |agency=TT |date=1998-07-17 |access-date=12 January 2026 |language=sv |url-access=subscription}}</ref>

En av poliserna som grep Sovdat på natten i hans hem, hade även utrett mordet på Karlsson. Den kommissarien hade varit runt i Europa och letat efter ett par speciella fotavtryck från ett par sandaler. Poliskommissarien hade lånats in från ett annat distrikt på grund av personalbrist. När de under tumultet i lägenheten bar ut Sovdat hade han sparkat omkull en skohylla och då såg kommissarien sandalerna och kände igen dem direkt. Sedan kunde rättslabbet binda honom vid mordet.<ref name=”KMR (2006), pp. 30–31″>{{cite journal |url=http://wse92846.web13.talkactive.net/kmrdocs/manskliga_rattigheter/mr1.2006.pdf |archive-url=https://web.archive.org/web/20060916224050/http://wse92846.web13.talkactive.net/kmrdocs/manskliga_rattigheter/mr1.2006.pdf |journal=Mänskliga rättigheter: tidningen |publisher=Kommittén för mänskliga rättigheter (KMR) |title=Rättspsykiatern släpper ut en av Sveriges farligaste mördare |trans-title=Forensic psychiatrist releases one of Sweden’s most dangerous murderers |location=Stockholm |id={{LIBRIS|4108660}} |pages=30–31 |number=1 |date=2006 |archive-date=16 September 2006 |access-date=9 January 2026 |language=sv}}</ref> Den 9 juli 1998 erkände Sovdat mordet på Karlsson i förhör med polisen. Han berättade då i detalj hur det gick till. Polisen gjorde tidigt kopplingar till mordet på Karlsson. I lägenheten hittades ett skoavtryck. När Sovdat greps fann man ett par sandaler hemma hos honom som en kriminalinspektör omedelbart kände igen mönstret på. På skorna fanns även blodrester från Karlsson. Polisen misstänkte att Sovdat utfört flera andra grova våldsbrott.<ref name=”SvD (1998-07-17), p. 9″>{{cite news |url=https://www.svd.se/arkiv/1998-07-17/SVNY/9 |newspaper=[[Svenska Dagbladet]] |title=23-åringen erkänner tredje mord |trans-title=23-year-old confesses to third murder |page=9 |agency=TT |date=1998-07-17 |access-date=12 January 2026 |language=sv |url-access=subscription}}</ref>

===Misstankar om fler mord===

===Misstankar om fler mord===

Line 207: Line 207:

Den 18 december 1998 dömdes Sovdat för mord, narkotikabrott och brott mot knivlagen till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.<ref name=”Fallenius (2003-06-06) – 2″>{{cite news |url=http://expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?d=10&a=39250 |archive-url=https://web.archive.org/web/20030702015249/http://expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?d=10&a=39250 |newspaper=[[Expressen]] |title=Han har haft 42 permissioner |trans-title=He has had 42 leaves of absence |first=Anders |last=Fallenius |date=2003-06-06 |archive-date=2 July 2003 |access-date=9 January 2026 |language=sv}}</ref> Den särskilda utskrivningsprövningen innebar att det var länsrätten som skulle avgöra när Sovdat ansågs tillräckligt frisk för att kunna friges. I denna bedömning deltog hans behandlande läkare och, vid så grov brottslighet som i detta fall, även åklagaren. Den senaste rättspsykiatriska bedömningen utfördes av Gunnar Kullgren, som i sitt yttrande till Stockholms tingsrätt skrev att Sovdat skulle vara i behov av vård under mycket lång tid.<ref name=”TT (1998-12-19), p. 15″>{{cite news |url=https://www.svd.se/arkiv/1998-12-19/SVNY/15 |newspaper=[[Svenska Dagbladet]] |title=Trippelmördare dömd till psykvård |trans-title=Triple murderer sentenced to mental health care |agency=TT |page=15 |date=1998-12-19 |access-date=12 January 2026 |language=sv |url-access=subscription}}</ref>

Den 18 december 1998 dömdes Sovdat för mord, narkotikabrott och brott mot knivlagen till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.<ref name=”Fallenius (2003-06-06) – 2″>{{cite news |url=http://expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?d=10&a=39250 |archive-url=https://web.archive.org/web/20030702015249/http://expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?d=10&a=39250 |newspaper=[[Expressen]] |title=Han har haft 42 permissioner |trans-title=He has had 42 leaves of absence |first=Anders |last=Fallenius |date=2003-06-06 |archive-date=2 July 2003 |access-date=9 January 2026 |language=sv}}</ref> Den särskilda utskrivningsprövningen innebar att det var länsrätten som skulle avgöra när Sovdat ansågs tillräckligt frisk för att kunna friges. I denna bedömning deltog hans behandlande läkare och, vid så grov brottslighet som i detta fall, även åklagaren. Den senaste rättspsykiatriska bedömningen utfördes av Gunnar Kullgren, som i sitt yttrande till Stockholms tingsrätt skrev att Sovdat skulle vara i behov av vård under mycket lång tid.<ref name=”TT (1998-12-19), p. 15″>{{cite news |url=https://www.svd.se/arkiv/1998-12-19/SVNY/15 |newspaper=[[Svenska Dagbladet]] |title=Trippelmördare dömd till psykvård |trans-title=Triple murderer sentenced to mental health care |agency=TT |page=15 |date=1998-12-19 |access-date=12 January 2026 |language=sv |url-access=subscription}}</ref>

==Aftermath==

==Hospitalization, leave, and gradual release==

===Dom, vård och den gradvisa frigivningen===

===Dom, vård och den gradvisa frigivningen===

Swedish murderer

Matija Sovdat
Born	Matija Vladimir Sovdat (1975-02-13) 13 February 1975 (age 50)
Citizenship	Yugoslav/Slovenian[a]
Education	Stockholm Institute of Education (1996–98)[4]
Occupation	Student teacher[5]
Criminal status	Gradual release from 2000[b]
Convictions	Murder (3 counts) Drug offence Violation of the Knife Act
Criminal penalty	Forensic psychiatric care
Capture status	Released
Victims	3
Span of crimes	July 1996 – March 1998
Country	Sweden
Locations	Bagarmossen (1996) Skarpnäck (1998)
Weapons	Knife, crowbar, hammer, club[1]
Date apprehended	6 May 1998[1]
Imprisoned at	Karsudden Hospital (1999–2003)

Matija Vladimir Sovdat (born 13 February 1975)

Matija Vladimir Sovdat was born on 13 February 1975 in Skärholmen Parish [sv], in Skärholmen, Stockholm Municipality, Sweden.^[2] Pappan, Lovrenc Sovdat (1947–1995)^[8] kom från Slovenien i dåvarande Jugoslavien, och mamman, Jelica Cokorovic (born 1948) hade serbiskt ursprung och kom från trakterna kring Belgrad.^[9][2] Sovdats föräldrar hade träffats i Hallstahammar i Västmanland i början av 1970-talet. Pappan hade kommit till Sverige några år tidigare. Han hade en dotter (född 1968 i Hallstahammar) från ett tidigare äktenskap som nu blev en del av familjen. 1971 födde det nyblivna paret ett första barn, en dotter.^[9][2]

Familjen flyttade till Stockholm 1973 och bosatte sig på Storholmsbackarna 72 i Vårberg. Två år senare föddes Matija Sovdat, samma år som föräldrarna gifte sig.^[2] Enligt mamman började pappan redan vid denna tidpunkt utsätta familjen för allvarliga trakasserier och våld, något hon senare beskrev som en djupt traumatisk erfarenhet som hon inte önskade någon annan. Flera uppgifter gjorde gällande att pappan led av schizofreni. Mamman berättade att han både slog och hotade henne, ofta efter att ha kommit hem sent på nätterna, och att personer i deras omgivning till och med fruktade att hon skulle dödas. Även barnen påverkades av pappans våldsamma beteende; enligt mamman utsattes Sovdat för misshandel vid flera tillfällen, bland annat när han försökte försvara henne och då kastades in i en vägg. Pappan dömdes senare för misshandel av mamman. År 1980 gick relationen i kras, vilket följdes av en mycket påfrestande vårdnadstvist, och skilsmässan blev formell 1981.^[9][2] Till slut tilldömdes mamman vårdnaden om de gemensamma barnen, efter år som hon beskrev som helt ägnade åt att skydda sig själv och barnen. År 1983 flyttade mamman och barnen från Pepparvägen 44 i Hökarängen till Svartågatan 82 i Bagarmossen.^[2]

Sovdat gick i en serbokroatisk klass under sina första sju skolår, men bytte sedan till en skola i en söderförort. Han ville hellre gå i en svensk klass eftersom han var född och uppvuxen i Sverige. Klassen var ambitiös och bestod till största delen av flickor. Sovdat bodde i en lägenhet, medan de flesta andra elever kom från villaområden. Eftersom han var ett år yngre än de flesta i klassen umgicks han inte så mycket med sina klasskamrater, utan sökte sig mer till andra ex-jugoslaver på skolan. Klasskamraterna beskrev honom som lugn och ganska anonym i gruppen; han var varken en som höll sig helt i bakgrunden eller någon som tog ledarrollen. Han var intelligent och skärpt, men samtidigt gick han mest på lektionerna utan att utmärka sig på något särskilt sätt. Betygen från grundskolan var genomsnittliga, med en fyra i hemspråket serbokroatiska och annars främst tvåor och treor. Som tonåring blev Sovdat mer intresserad av idrott än av skolan. Hans specialintresse var styrketräning, och han tillbringade många timmar på gymmet i söderförorten och i träningslokalen på fritidsgården. Han tränade även thaiboxning. Personer i hans omgivning framhöll att han var noga med sin kropp och kondition, men att han, till skillnad från många andra i sitt umgänge, inte använde anabola steroider. Han beskrevs som en atletisk och fysiskt stark kille som sprang mycket och tog hand om sin hälsa.^[9]

De första varningssignalerna hade kommit tidigt. Sovdat var bara 13 år när han polisanmäldes för snatteri och inbrottsförsök. Vid 14 slog han en kamrat så att käken bröts på flera ställen. Efter nian började han på gymnasium, men hoppade av efter tre månader. Polisens spanare observerade honom i Grynkvarnsparken i Johanneshov, ett känt tillhåll för knarklangare. Han sågs även tillsammans med heroinmissbrukare vid T-centralen. 16 år gammal greps han upprepade gånger med knivar på sig. År 1992 ertappades med att sälja hasch och dömdes till villkorligt. Året därpå skrev socialen till tingsrätten: ”Sovdat är en 17-årig pojke som länge levt i missbruk…”.^[9]

Lördagen den 25 april 1993, när Sovdat var 18 år gammal, hade han börjat kvällen hemma hos sin flickvän i söderförorten. Vid niotiden gick han över till en bekant, och därifrån ringde han ytterligare en bekant för att stämma möte nere på torget. Några timmar och några öl senare drog gänget vidare till restaurang Monte Carlo i hörnet Sveavägen–Kungsgatan i Stockholms city. Flickvännen blev kvar hemma för att leta efter en bortsprungen kattunge. På plats vid pissrännan stod Sovdat strax till höger om en något äldre man. Plötsligt blev han upprörd och frågade om mannen tittade på honom, och antydde sedan något om sin kroppsstorlek. Händelsen eskalerade snabbt. Vittnen beskrev hur Sovdat slog två snabba slag som träffade ansiktet, stannade för ett kort ögonblick och sedan slog ett ännu hårdare knytnävsslag när mannen fortfarande stod på benen. Vittnena uppfattade honom som någon som kunde slåss, och en av dem beskrev hur han till och med hoppade på den nedslagne mannens huvud. Mannens tandläkarräkning slutade på 5 000 kronor, och Sovdat dömdes själv till två veckors fängelse, hans första dom för ett våldsbrott.^[4] Han förklarade senare för tingsrätten att något hade brustit inom honom.^[4] Ungdomarna i det löst sammansatta gänget, som bestod av runt 30 tonåringar och som hade söderförortens centrum som träffpunkt i slutet av 1980-talet, beskrev Sovdat som en vanlig kille och en bra kompis. Han var en som ställde upp och var allmänt schyst, och de fann det därför svårt att föreställa sig honom som massmördare när de hörde om det senare.^[9]

Efter faderns död 1995 tycktes Sovdats liv ta en vändning till det bättre. Han började studera socialantropologi vid universitetet och uppfattades av studiekamrater som ambitiös, intelligent och aktiv i gruppdiskussioner. På kort tid hade han gått från umgänge i knarkmiljöer till universitetskorridorerna, något som gjorde familjen stolt. Som förortsbarn med invandrarbakgrund var han på väg att etablera sig i den akademiska världen.^[9]

Åren 1996–1998 studerade Sovdat vid Lärarhögskolan i Stockholm. Innan antagningen hade han redan läst socialantropologi och pluggade sommaren 1996 för att klara en resttenta. Under lärarutbildningen läste han bland annat kursen Svenska språk och språkutveckling (10 poäng), samlade poäng i pedagogik och läste flera fristående kurser. Trots sin målmedvetenhet beskrevs han av rektorn som en “normal student”. Samtidigt fanns det intern kritik mot att han hade tidigare domar för misshandel och narkotikabrott redan vid ansökan, vilket väckte frågor om hans lämplighet som blivande lärare, även om sådant inte fick vägas in vid antagningen.^[4]

Enligt modern var drömmen att bli lärare. Sovdat hade studerat vid flera skolor med goda betyg och visade stort engagemang för sin utbildning. Under studietiden bodde han tillsammans med sin mamma i Bagarmossen. Hans rum gav intryck av en ordnad studentvardag, med böcker, skrivbord, träningsutrustning, sportutrustning, ett examensfotografi och en Lamborghini-affisch på väggen. Modern berättade också att han tyckte om att läsa författare som Stephen King, Agatha Christie och Edgar Allan Poe.^[10]

Samtidigt beskrev familj, vänner och poliskällor Sovdat som en person med en motsägelsefull personlighet. Han kunde uppfattas som intelligent, målmedveten och charmig, men också dominant, våldsam och drogmissbrukande. En före detta flickvän beskrev honom som “Dr. Jekyll och Mr. Hyde”, och menade att många var rädda för honom, samtidigt som han kunde vara mycket artig mot kvinnor. Polisen noterade samma dubbelhet och menade att han snabbt kunde övergå i våldsamma raseriutbrott om han kände sig hotad eller kränkt.^[3]

Henry Karlsson (74) mördades den 18 juli 1996^[11] i sitt hem på Byälvsvägen 169 i Bagarmossen. Han påträffades död av de sociala myndigheterna^[12] på morgonen den 26 juli 1996 och bedömdes ha legat avliden under en längre tid, troligen flera veckor.^[13][14] Till en början rapporterade polisen att Karlsson hade bragts om livet genom knivskärning, och inledningsvis misstänktes rånmord.^[13] Senare utredning visade att mordet begåtts med flera olika tillhyggen. Han hade misshandlats med knytnävarna, blivit strypt med en livrem och därefter hade en fiskkniv och en kvast använts. När Karlsson var död slog mördaren in en skruvmejsel i hans hjärta med en hammare.^[15]

Polisen saknade tidigt spår efter gärningsmannen och hade inte fått kontakt med några vittnen som gjort iakttagelser i anslutning till mordet. Den 27 juli 1996 genomförde polisen dörrknackning i området i hopp om att grannar sett eller hört något. Länskriminalens utredningschef Bengt Wingqvist bekräftade att mannen bragts om livet men ville inte uttala sig om tillvägagångssättet.^[14]

I början av augusti 1996 anhölls en man och en kvinna i 40-årsåldern misstänkta för mordet. Mannen greps torsdagen den 1 augusti 1996 och kvinnan på fredagsmorgonen därpå. Varken polisen eller åklagaren ville kommentera misstankarna mot paret.^[12]

I november 1996 häktades i stället en 15-årig pojke som misstänkt för mordet på Henry Karlsson. Han var häktad på den lägsta misstankegraden, “misstänkt på sannolika skäl”, och placerades på ett ungdomshem eftersom han var för ung för att sitta i häkte. Kammaråklagare Carita Liljeström uppgav den 20 november 1996 att hon behövde ta ställning till om pojken skulle begäras omhäktad, vilket var beroende av om polisen kunde stärka bevisningen. Polisen misstänkte att motivet kunde vara hämnd, eftersom 74-åringen tidigare dömts flera gånger för sexuellt ofredande mot barn och varit känd för att ha antastat barn och blottat sig i området. Pojken medgav att han hade varit i mannens lägenhet ett par gånger före mordet, men nekade till att ha dödat honom.^[11]

Polisen fann ett skoavtryck i lägenheten. Detta ledde till att polisen vände sig till landets skohandlare för att försöka identifiera mönstret, dock utan framgång. Misstankarna mot pojken grundades i stället på annan spaning och på att han kände den mördade mannen.^[11]

Den misstänkte pojken, som vid tiden för skadeståndsbeslutet var 17 år, tillerkändes i oktober 1998 10 000 kronor i skadestånd av Justitiekanslern för att ha varit anhållen och häktad mellan den 11 och 14 november 1996. Han släpptes på grund av sin låga ålder och placerades på ungdomshem. Polisens misstankar kvarstod dock fram till september 1997, då åklagaren beslutade att inte väcka åtal.^[16]

David Eklund (22) och Harriet Illerström (21) mördades den 1 maj 1998 på Flyghamnsgatan 11 i Skarpnäck. I samma våldsdåd dödades också parets hund, en Cavalier King Charles Spaniel vid namn Sussie. Morden utfördes med extrem brutalitet. Gärningsmannen använde fem olika redskap – två knivar, en hammare, en kofot och en tung klubba. David och Harriet utsattes för mer än 200 skador tillsammans, och Harriet hade fått sina ögon sönderskurna. Efter att ha mördat paret flyttade gärningsmannen kropparna till toaletten, där han placerade dem över varandra i ett kryss.^[1]

Brottsplatsen visade tydliga tecken på kamp och försvar från offren. Obduktionen visade att David utsatts för omkring 50 hugg och slag, medan Harriet hade betydligt fler skador än gärningsmannen själv senare uppgav i förhör.^[17] Paret hade just återvänt från ett födelsedagsfirande och hade firat valborgsmässohelgen i lägenheten, men två dagar senare, på söndagen, upptäcktes deras döda kroppar av Harriets storasyster som besökte bostaden.^[1]

Utredarna betecknade morden som synnerligen brutala och hänsynslösa, och det stod tidigt klart att gärningsmannen hade planerat och utfört handlingen med extrem övervåld.^[18]

Vid 15-tiden den 3 maj 1998 hittade polisen David och Harriet döda i sin lägenhet i Skarpnäck. Samma eftermiddag genomförde polisen dörrknackning i området.^[19] På valborgsmässoafton hade paret haft fest, och polisen hörde flera personer som varit i lägenheten under kvällen. Allt tydde på att morden föregåtts av någon form av strid. Den 4 maj öppnade Söderortspolisen en tipstelefon för att få in uppgifter från allmänheten. Teknisk undersökning pågick under måndagen den 4 maj och på tisdagen obducerade man kropparna.^[20] Ett 20-tal poliser arbetade med fallet, som betecknades som hänsynslöst och synnerligen brutalt. Polisen misstänkte att Harriet hade försökt hjälpa David att komma undan sin baneman och noterade att hon hade flera typiska motvärnsskador. Fem personer som funnits i lägenheten på Valborgsmässoafton förhördes, och flera fynd säkrades – bland annat fingeravtryck på tillhyggen, en jacka och en cykel som eventuellt kunde kopplas till gärningsmannen.^[18]

Den 6 maj 1998 greps Majit Sovdat hemma hos sin mamma på Svartågatan 82 i Bagarmossen,^[10] skäligen misstänkt för mord, det vill säga den länge graden av misstanke.^[21] Han var vid gripandet mycket kraftigt påverkad av Rohypnol och alkohol. Hade en längre tid missbrukat Rohypnol och har minnesluckor av vad som hänt.^[22] Polisen säkrade bland annat Sovdats fingeravtryck i mordlägenheten samt blodiga kläder och en blodig kniv i hans bostad och i en soptunna.^[21] Den 8 maj begärdes Sovdat häktad vid Stockholms tingsrätt. Teknikerna hade funnit finger- och skoavtryck, och bevisningen ansågs övertygande. Sovdat nekade då till dådet.^[23] Den 9 maj häktades Sovdat på sannolika skäl misstänkt för dubbelmordet av Stockholms tingsrätts jourdomstol.^[24]

Den 24 juni beslutades vid omhäktningsförhandlingen att Sovdat skulle genomgå en rättspsykiatrisk undersökning (RPU). Några veckor tidigare hade han erkänt morden.^[25] Sovdat, som var bekant med David, kunde inte i förhör ge något tydligt motiv, men antydde att han var avundsjuk över Davids förhållande med Harriet.^[1]

En av poliserna som grep Sovdat på natten i hans hem, hade även utrett mordet på Karlsson. Den kommissarien hade varit runt i Europa och letat efter ett par speciella fotavtryck från ett par sandaler. Poliskommissarien hade lånats in från ett annat distrikt på grund av personalbrist. När de under tumultet i lägenheten bar ut Sovdat hade han sparkat omkull en skohylla och då såg kommissarien sandalerna och kände igen dem direkt. Sedan kunde rättslabbet binda honom vid mordet.^[26] Minnesforskaren Sven Å. Christianson var inblandad i fallet i försök att få Sovdat att prata.^[9] Den 9 juli 1998 erkände Sovdat mordet på Karlsson i förhör med polisen. Han berättade då i detalj hur det gick till. Polisen gjorde tidigt kopplingar till mordet på Karlsson. I lägenheten hittades ett skoavtryck. När Sovdat greps fann man ett par sandaler hemma hos honom som en kriminalinspektör omedelbart kände igen mönstret på. På skorna fanns även blodrester från Karlsson. Polisen misstänkte att Sovdat utfört flera andra grova våldsbrott.^[27]

Den 22 juli 1998, samtidigt som Sovdat genomgick en rättspsykiatrisk undersökning, meddelande polisen att man hade nya mordmisstankar mot honom. Polisen granskade bland annat:^[28]

• Mordet på den 25-årige KTH-studenten Per Häggström vid Swartlings ridskola på Valhallavägen 99, Stockholm, 14 oktober 1996.
• Murder of 46-year old Christina Olofsson [sv], en receptionist på Wisby Hotell, Visby, 12 december 1996.
• Mordet på en 61-årig judiske antikhandlaren Dan Barak på Frejgatan, Stockholm, 5/6 juli 1995.
• Mordet på en 59-årig läraren Åke Sterner på Hornsgatan 153 på Södermalm, Stockholm, 1 september 1994. I detta fallet dömdes i maj 2003 den då 28-årig nazisten Dan Berner [sv] (senare Lindberg) till sex års fängelse för dråp.^[29][30]
• Murder of 16-year old Anders Gustafsson [sv] i Hammarbyhamnen, Stockholm nyårsnatten 1994/95.

Gemensamt för flera av dessa fall var extremt våld, ibland mot offrets ögon – en så kallad mördarsignatur, vilket indikerade samma gärningsman.^[28] Polisen misstänkte även kopplingar till brutala rån och sexbrott, bland annat en våldtäkt på en 17-årig flicka i Tullinge.^[31]

Den 21 juli 1998 bildade man en specialgrupp med representanter från Söderortspolisen, Citypolisens våldsrotel samt Rikskriminalen för att analysera teknisk bevisning och gärningsmannaprofil. Psykiater Ulf Åsgård [sv; no] och en rättsläkare deltog, tillsammans med fem poliser.^[32]

I mitten av augusti 1998 avslutades Sovdats sex veckor långa RPU i Göteborg. Rättsläkarna konstaterade att Sovdat inte led av någon psykisk sjukdom och att påföljden vid fällande dom med stor sannolikhet skulle bli fängelse.^[33] Polisen rapporterade att Sovdat sannolikt skulle avskrivas från åtminstone fyra av de åtta mord han misstänkts för, bland annat mordet på Valhallavägen, efter teknisk analys och röstanalys från ett samtal till SOS Alarm.^[34]

I mitten av augusti 1998 rapporterades det att Sovdat i mitten av september 1998 skulle åtalas vid Stockholms tingsrätt för dubbelmordet i Skarpnäck och mordet i Bagarmossen, vilka han erkänt och där blodiga spår från offrens bostäder kunnat kopplas till honom via skor och kläder. Övriga utredningar, som mordet på receptionisten i Visby och de äldre fallen i Stockholm, pågick men Sovdat bedömdes inte som särskilt sannolik gärningsman i dessa.^[34]

Sovdat satt inlåst på en rättspsykiatrisk avdelning i Göteborg, där experter från Rättsmedicinalverket granskade hans handlingar och psykiska tillstånd. Undersökningen omfattade sjukjournaler, polisutredningar, socialrapporter och skolbetyg för att bedöma om han led av en allvarlig psykisk störning. Om så hade varit fallet riskerade Sovdat sluten rättspsykiatrisk vård.^[10]

Hans mamma besökte honom och hävdade att han verkade normal, trots att han erkänt tre mord. Under mordet i Skarpnäck bytte Sovdat byxor med en av offren efter att ha fått utlösning i sina egna byxor, vilket visade på medvetenhet om handlingarna, enligt poliskommissarie Hans Strindlund.^[26]

Den 7 oktober 1998 åtalades Sovdat för tre mord. Han var dessutom av intresse i den fortsatta utredningen av ytterligare ett mord. Sedan han erkänt gärningen hade Sovdat lämnat en förklaring som polisen inte ansåg trovärdig. Utredarna bedömde i stället att det rörde sig om ett rent lustmord. En omständighet som enligt polisen stärkte misstankarna mot honom var den iskyla han uppvisat. Som exempel uppgav man att han efter mordet på den äldre Karlsson hade stannat kvar i dennes lägenhet och tittat på tv tills det blivit mörkt, för att därefter kunna lämna platsen utan att bli sedd.^[35]

Under rättegångens första dag den 12 oktober berättade Sovdat att Karlsson bjudit honom på hembränt i lägenheten. Enligt Sovdat hade Karlsson krävt sexuella tjänster som betalning. Sovdat uppgav att han då slog Karlsson i ansiktet och därefter använde ett mycket kraftigt övervåld, något som även kännetecknade dubbelmordet i Skarpnäck. I polisförhör hade Sovdat tidigare sagt att han varit påverkad av amfetamin vid mordet på Karlsson, men detta tog han tillbaka inför rätten. Han uppgav att han varit nykter och förklarade att han tidigare haft svårt att berätta utan att bortförklara. Sovdat redogjorde för hur han täckt Karlssons kropp med möbler och bråte och därefter stannat kvar i lägenheten i fem till sex timmar medan han tittade på tv i väntan på mörkrets inbrott.^[36]

Polisförhören gav en motsägelsefull bild av Sovdat. Å ena sidan hade han haft ett fast förhållande i nästan sex år, påbörjat studier vid lärarhögskolan och beskrevs som mycket verbal. Å andra sidan hade han missbrukat främst Rohypnol i kombination med alkohol, men även cannabis, amfetamin och LSD. Han rörde sig i ravekretsar och vistades ofta på technoklubben Docklands. Psykisk sjukdom förekom i familjen. En rättspsykiatrisk undersökning som genomfördes i slutet av sommaren visade att Sovdat inte led av någon allvarlig psykisk störning. Sovdat begärde därefter att Socialstyrelsens rättsliga råd skulle yttra sig, men något ställningstagande hade ännu inte gjorts. Enligt hans försvarsadvokat Jan Karlsson föredrog Sovdat att dömas till vård framför fängelse.^[36]

Rättegångsdagen den 14 oktober 1998 behandlade dubbelmordet. Sovdat uppgav att han anlänt till lägenheten omkring klockan 05.00 för att göra upp en affär. David var enligt honom inte intresserad, varpå Sovdat slet åt sig en kniv från köket för att hota honom. Då ska Harriet ha kommit ut från sovrummet med en hammare i handen. Sovdat mindes att han högg David tre gånger, men obduktionen visade att David utsatts för närmare 50 knivhugg över hela kroppen. Sovdat berättade vidare att han tagit hammaren från Harriet och slagit henne i huvudet, men även hon hade betydligt fler skador än så. Han misstänkte att han varit påverkad av amfetamin och Rohypnol och uppgav att han därför hade minnesluckor. Han kunde exempelvis inte förklara hur kropparna hamnat i badrummet, trots att morden inte begåtts där. Han beskrev upplevelsen som att se allt genom en vinröd lins och uppgav att han inte mindes några ljud.^[17]

Den 14 oktober beslutade Socialstyrelsen att dess vetenskapliga råd skulle träffa Sovdat för att bedöma hans psykiska tillstånd, preliminärt i slutet av november 1998. Först därefter skulle tingsrättens förhandlingar avslutas och dom meddelas. När Sovdat redogjorde för sin version av morden visade han inga känslor. När han berättade att han dragit en kniv ur Harriets öga darrade inte rösten. Han sade att paret varit hyggliga och trevliga och att han tyckt om dem, men att han inte kunde förstå hur det hela utvecklats på detta sätt. I polisförhören hade Sovdat hävdat att han inte känt någon sexuell lust i samband med dödandet, trots att sperma påträffats i hans blodiga byxor som lämnats kvar i lägenheten. Davids och Harriets familjer krävde ekonomisk ersättning av Sovdat samt att han skulle bekosta parets begravningar. Bland dem som begärde skadestånd fanns flera barn som var halv- och styvsyskon till offren. Familjerna hade mått mycket dåligt efter morden och en anhörig hade på tisdagen tagits in för vård på en psykiatrisk klinik.^[17]

Den 12 december 1998 rapporterades att Sovdat led av en mycket allvarlig psykisk störning och var i behov av vård under mycket lång tid. Detta var slutsatsen i ett yttrande till tingsrätten från Socialstyrelsens rättsliga råd. Yttrandet innebar att Sovdat inte kunde dömas till fängelse, utan att den enda möjliga påföljden var rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Psykiatrikern Gunnar Kullgren, som undersökt Sovdat, bedömde att risken var stor att han i frihet skulle kunna begå liknande handlingar. Vården måste därför förenas med särskild utskrivningsprövning. Enligt Kullgren hade Sovdat vid gärningstillfällena befunnit sig i ett tillstånd där han saknat förmåga att kontrollera sina handlingar, vilket innebar att han led av en allvarlig psykisk störning i lagens mening och därmed inte kunde dömas till fängelse. Den första rättspsykiatriska undersökningen, som genomförts i Göteborg, hade däremot kommit till motsatt slutsats och bedömt att Sovdat inte var allvarligt psykiskt störd. Pläderingarna i målet blev rekordkorta eftersom det endast fanns en möjlig påföljd.^[37]

Den 18 december 1998 dömdes Sovdat för mord, narkotikabrott och brott mot knivlagen till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.^[7] Den särskilda utskrivningsprövningen innebar att det var länsrätten som skulle avgöra när Sovdat ansågs tillräckligt frisk för att kunna friges. I denna bedömning deltog hans behandlande läkare och, vid så grov brottslighet som i detta fall, även åklagaren. Den senaste rättspsykiatriska bedömningen utfördes av Gunnar Kullgren, som i sitt yttrande till Stockholms tingsrätt skrev att Sovdat skulle vara i behov av vård under mycket lång tid.^[38]

Den 18 december 1998 dömdes Sovdat av Stockholms tingsrätt till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för tre mord. I domen betonades brottens extrema allvar och den påtagliga risken för återfall. Professor i rättspsykiatri Gunnar Kullgren uttalade att det ”behöver kanske inte särskilt påpekas att 28-åringen kommer att behöva en mycket lång vårdtid”. Rätten konstaterade också att den psykiska störningen var av sådan karaktär att risken för ny grov våldsbrottslighet inte kunde uteslutas.^[7]

Den 4 februari 1999 överlämnades Sovdat till Karsuddens sjukhus utanför Katrineholm.^[7] Trots de tydliga formuleringarna i domen började redan efter drygt ett år en successiv frigivningsprocess. År 2000 beviljades han sin första frigång, och därefter ökade antalet permissioner kontinuerligt. Mellan 2000 och 2003 beviljades han totalt 42 permissioner och frigångstillfällen. År 2000 beviljades nio, 2001 tretton, 2002 femton och under första halvåret 2003 ytterligare fem. Från hösten 2002 kunde han vistas utanför sjukhuset upp till cirka 60 timmar per vecka och hade även återkommande helgpermissioner. Han deltog i resor, bland annat till Polen och till svenska fjällen.^[7]

Permissionerna beslutades av Länsrätten i Södermanland efter ansökningar från Sovdat själv. Chefsöverläkaren vid Karsuddens sjukhus, Kent Persson, samt åklagare yttrade sig i ärendena innan domstolen fattade beslut.^[39] En återkommande motivering var att Sovdat ansågs stabil i vårdmiljö och att han formellt sett skött sina permissioner, vilket successivt låg till grund för allt längre och mer omfattande friheter.^[40]

Som en del av vårdplaneringen beviljades Sovdat permissioner för studier. Från 2002 studerade han till fritidsledare vid Kjesäters folkhögskola i Södermanland. Under våren 2003 genomförde han praktik på Djäkneparks fritidsgård (Ungkan) i Norrköping. Varken skolledning, personal, elever eller föräldrar informerades om att praktikanten var dömd för tre mord. Rektor Magnus Måhl uppgav senare att Karsuddens sjukhus endast informerat om att Sovdat var dömd för ett grovt våldsbrott. När den fulla bakgrunden uppdagades genom massmedia uttryckte skolan att antagningsbeslutet fattats på felaktiga grunder.^[41]

Fallet blottlade en lucka i lagstiftningen: praktikanter inom skola och fritidsverksamhet omfattades inte av krav på registerkontroll. Detta kritiserades av såväl Skolverket som Kommunförbundet, som menade att ansvarsfrågan var otydlig och att systemet inte tog tillräcklig hänsyn till barns säkerhet.^[41]

Samtidigt började anhöriga till mordoffren få kännedom om omfattningen av Sovdats permissioner. I maj 2003 uppdagades att han ensam vistats på en pub i Katrineholm. Harriets storasyster och Davids mamma uppgav att de hela tiden levt i tron att han varit inlåst och att de inte informerats, trots att de efter domen begärt att få kännedom om varje permission. Upptäckten beskrevs som en chock och ett svek.^[1]

Davids pappa Bengt Eklund blev en av de mest högljudda kritikerna. Han riktade återkommande skarp kritik mot Karsuddens sjukhus, chefsöverläkare Kent Persson, åklagare och Länsrätten i Södermanland. Enligt honom reducerades brottens allvar till en formalitet i ett system där gärningsmannens behov vägde tyngre än offrens trygghet.^[26][42] Anhöriga ifrågasatte öppet vem som bar ansvar om Sovdat återföll i våldsbrott.^[1]

Kriminalkommissarie Hans Strindlund, som lett mordutredningen, uttryckte upprepade gånger stark oro. Han beskrev Sovdat som den farligaste gärningsman han mött under sin karriär och som extremt manipulativ, verbal och svår att genomskåda. Strindlund menade att Sovdat fått en sexuell tillfredsställelse av våldet vid gärningarna och att övervåldet varit exceptionellt.^[43] Han kritiserade rättspsykiatrins sätt att bedöma farlighet och pekade på att dessa bedömningar gjordes i en kontrollerad miljö, utan droger, trots att Sovdat haft ett dokumenterat missbruk av bland annat Rohypnol, amfetamin och cannabis.^[40]

Strindlund krävde lagändringar och menade att personer som bedömts som extremt farliga inte borde kunna friges från rättspsykiatrisk vård utan i stället avtjäna resterande tid i fängelse om de ansågs ”friska”. Hans kritik delades av flera poliser som deltagit i utredningen, vilka beskrev situationen som oansvarig och farlig.^[39]

Från rättspsykiatrins och domstolarnas sida betonades i stället vårdperspektivet. Chefsöverläkare Kent Persson framhöll att rättspsykiatrisk vård inte är ett straff och att permissioner är ett normalt inslag i behandlingen. Länsrätten i Södermanland hänvisade till att både chefsöverläkare och åklagare i regel inte haft något att invända mot permissionerna. Kritiker menade dock att detta skapade ett slutet system där ansvar flyttades mellan aktörer utan reell extern kontroll.

Under sommaren 2003 JO-anmälde Bengt Eklund Karsuddens sjukhus och Länsrätten i Södermanland.^[42] Ärendena bollades vidare till bland annat Socialstyrelsen utan att leda till några tydliga konsekvenser. Kritiken från anhöriga och polis fortsatte, samtidigt som Sovdat beviljades allt längre permissioner.^[44]

Den 31 augusti 2005 inträffade en allvarlig incident under permission. Sovdat körde rattfull in i en stolpe med över 2 promille alkohol i blodet samt bensodiazepiner. Han hotade även en väktare till livet.^[45] Trots händelsens allvar lades åtalet ned av kammaråklagare Moa Skerfving med motiveringen att han redan var föremål för rättspsykiatrisk tvångsvård.^[26] Körkortet återkallades inte.^[45] För anhöriga blev detta ett tydligt exempel på att systemet saknade konsekvenser även vid uppenbara misskötsamheter.^[26]

I januari 2006 beviljades Sovdat en två månader lång permission och flyttade till egen bostad utanför Stockholm. Enligt chefsöverläkare Kent Persson bedömdes han vara i tillräckligt god psykisk hälsa för detta, under fortsatt kontroll med regelbundna drogtester. Målsättningen var att permissionen skulle övergå i en permanent lösning.^[45]

För anhöriga till offren innebar detta kulmen på en långvarig förtroendekris. De beskrev en tillvaro präglad av rädsla och upplevelsen av att rättssystemet och den rättspsykiatriska vården misslyckats med att väga in brottens allvar och offrens perspektiv. Flera uppgav att de flyttat eller levde undangömda och att de helt tappat tron på myndigheternas förmåga att skydda allmänheten.^[44][26]

• Henry Karlsson (9 January 1922 – 26 July 1996^[c]). He was buried on 28 August 1996 i minneslunden på Skogskyrkogården in Stockholm.^[46]
• Rut Harriet Illerström (15 April 1977 – 1 May 1998). Begravningsceremonin hölls den 28 maj 1998 i Hammarby Church [sv] i södra Stockholm.^[47] She was buried on 30 June 1998 at Sandsborgskyrkogården in Stockholm.^[48]
• Carl David Eklund (17 December 1975 – 1 May 1998). He was buried on 30 June 1998 at Sandsborgskyrkogården in Stockholm.^[49]

On 29 August 1996, the murder of Henry Karlsson was featured on TV3 reality legal program Efterlyst.^[50]

On 26 January 2006, the murders of Harriet Illerström and David Eklund was featured on TV3 reality legal program Efterlyst.^[45]

On 21 November 2006, the case was revisited in episode 3 of the TV3 documentary Ondska.^[51]

On 7 October 2022, the case was revisited in an episode of the podcast Svenska Mordhistorier.^[52]

On 25 October 2023, the case was revisited in an episode of the podcast Spotify Dok.^[53]

Category:1975 births
Category:Living people
Category:People convicted of murder by Sweden
Category:Swedish people convicted of murder
Category:People detained in psychiatric hospitals in Sweden
Category:20th-century Swedish criminals
Category:Swedish people of Slovenian descent
Category:Swedish people of Serbian descent